Hoppa till innehåll

Det Kära Egot

Eftersom övre och undre är två sektioner av samma sak, är det inte fel att fastslå följande korollarium: “JAG ÖVRE, JAG UNDRE” är två aspekter av samma dunkla och pluraliserade Ego.

Det så kallade “GUDOMLIGA JAGET” eller “ÖVERJAGET”, “ALTER EGO” eller något liknande, är sannerligen ett trick av “MIG SJÄLV”, en form av SJÄLVBEDRÄGERI. När JAGET vill fortsätta här och i livet efter detta, lurar det sig självt med det falska konceptet om ett Gudomligt Odödligt JAG…

Ingen av oss har ett sant, permanent, oföränderligt, evigt, outsägligt, etc., etc., etc. “Jag”. Ingen av oss har i sanning en sann och autentisk Enhet av Varelse; tyvärr äger vi inte ens en legitim individualitet.

Egot, även om det fortsätter bortom graven, har dock en början och ett slut. Egot, JAGET, är aldrig något individuellt, enhetligt, enhetstotal. Uppenbarligen är JAGET “JAG”.

I Östra Tibet kallas “JAGEN” för “PSYKISKA AGGREGAT” eller helt enkelt “Värden”, vare sig de senare är positiva eller negativa. Om vi tänker på varje “Jag” som en annan person kan vi med emfas hävda följande: “Inom varje person som lever i världen finns det många personer”.

Otvivelaktigt inom var och en av oss bor många olika människor, några bättre, andra sämre… Vart och ett av dessa Jag, var och en av dessa personer kämpar för överhöghet, vill vara exklusiv, kontrollerar den intellektuella hjärnan eller de emotionella och motoriska centra när den kan, medan en annan förskjuter den…

Läran om de många Jagen lärdes ut i Östra Tibet av de sanna Klärvoajanterna, av de autentiska Upplysta… Var och en av våra psykologiska defekter är personifierad i ett eller annat Jag. Eftersom vi har tusentals och till och med miljontals defekter, bor det uppenbarligen mycket folk inuti oss.

I psykologiska frågor har vi tydligt kunnat visa att de paranoiska, egocentriska och mytomana personerna aldrig i livet skulle överge dyrkan av det kära Egot. Utan tvekan hatar sådana människor dödligt läran om de många “Jagen”.

När man verkligen vill lära känna sig själv, måste man självobservera sig och försöka lära känna de olika “Jagen” som finns inom personligheten. Om någon av våra läsare fortfarande inte förstår denna lära om de många “Jagen” beror det uteslutande på bristen på övning i Självobservation.

I takt med att man praktiserar Inre Självobservation upptäcker man själv många människor, många “Jag”, som lever inom vår egen personlighet. De som förnekar läran om de många Jagen, de som dyrkar ett Gudomligt JAG, har otvivelaktigt aldrig Självobserverat sig seriöst. Om vi ​​talar denna gång i sokratisk stil kommer vi att säga att dessa människor inte bara är okunniga utan också okunniga om att de är okunniga.

Visst skulle vi aldrig kunna lära känna oss själva utan seriös och djup självobservation. Så länge som ett givet subjekt fortsätter att betrakta sig som Ett, är det klart att varje inre förändring kommer att vara mer än omöjlig.